onsdag 17 oktober 2007

Jinge tror att nazism och sionism är samma sak

Jinge visar återigen upp sitt otroliga sinne för proportioner, när han skriver följande:

en nationalism som på alla sätt liknar den som Hitler och nazisterna drev fram i Europa under trettiotalet.

Ja, vi får se när Jinge kan visa upp det första förintelselägret i Mellanöstern. Om han inte kan hitta något, med sin otroliga kunskap om området, så kan han ju alltid hitta på det.

Skillnaden är att de som då var offer nu är förövare.

De som då var offer var judar. Jinge lägger alltså kollektivt skulden för det han kallar för nazismens like på judarna som folkgrupp, eftersom det var dessa nazisterna var ute efter. Andra offer för nazismen var bland annat kommunister och handikappade. Är de också "förövare"?

Jag tror att ordet Sionism i framtiden kommer att vara lika fläckat som ordet Nazism, sådan blir nog eftervärldens dom…

Återigen detta sinne för proportioner. Nazismen är helt ojämförbar hittills i historien vad gäller befläckande. Man kan tycka vad man vill om den saken, men faktum är att ingenting, någonsin, kan mäta sig med nazismen. Inte folkmordet i Rwanda, inte Darfur (som jag har för mig att Jinge inte bryr sig så mycket om, eftersom det aldrig dyker upp något om denna händelse i hans blogg), inte Saddams eller Turkiets politik mot kurderna (samma sak där) och inte folkmordet på armenier (återigen samma sak där). Inte 1800-tals-imperialismen. Inte apartheid i Sydafrika (som Jinge egentligen aldrig kommenterar som något annat än ett verktyg för att attackera Israel).

För visst är det så. Jinge har valt ut en liten grupp ämnen han bryr sig om. Irak och Israel är egentligen i stort sett det enda han bryr sig om att engagera sig i, vad gäller internationella relationer. Resten är tydligen inte sådär väldans intressant. Kanske för att det står i popvänstermanifestet att det är USA och Israel som man ska engagera sig emot. Inte diktaturer - de är för det mesta bara värda litet token basing då och då, för att man ska visa att man står på de svagas sida, förstås.

Inga kommentarer: